Studio Portraits

Om några dagar så är det så att min kära vän Kajsa kommer att få ett litet barn, självklart ville jag då fotografera lite fina bilder på henne och hennes mage. Förhoppningsvis så får jag även plåta den lilla krabaten när den väl kommit ut också men här är i alla fall gravidbilderna.

Jag ville få en känsla av fönsterljus på dessa bilder så jag använda mig av en stor Profoto Octabox som fick stå väldigt nära för att få ett mjukt ljus med snabbt bortfall. Mittemot så ställde jag en svart bookend för att få mer skugga på den högra sidan. Octaboxen är dessutom aningen uppifrån för att få fram magens former lite mer. Detta gjorde dock att händerna blev lite för mörka så med hjälp av en vit liten skiva reflekterade jag upp lite ljus på dem.

På den andra bilden så är ljussättningen lite annorlunda, där har jag tagit bort den svarta bookenden samt sat en liten rimlight. Jag kände att de lite gladare bilderna som jag tog till dem kunde få vara lite ljusare.

När jag ändå hade Kajsa och hennes man Eddie på plats så passade jag även på att ta ett porträtt på honom och det ser ni i nästa blogginlägg.

Här om veckan publicerade jag ett porträtt på en artist vid namn Coco och påpekade att hennes video regisserades av en person vid namn Nikeisha. När hon var och hälsade på i Studion för att se om den var stor nog för att hyra till just den musikvideon så passade jag på att dra av ett porträtt på henne och hennes grymma kläder. Det gick bara inte att skippa med alla de färgerna.

Bakgrundsfärgen kändes ganska självklar och likaså ljussättningen, både för kläderna, ansiktet och enkelheten. Här är varför:

Kläderna: Att ljussätta kläder rakt på gör dem ganska platta och tråkiga då ljuset lyser in i varje vrå ungefär lika mycket vilket gör att man inte kan se tygets struktur. För som vi alla vet så är det skuggor som visar hur saker ser ut. Att ljussätta ovanifrån ger skuggar som gör att vi kan se hur de olika tygen faktiskt ser ut.

Ansiktet: Då Nikeisha har väldigt markanta och fina kinder så var även här ovanljuset självklart. För precis som med kläderna så får man på detta sätt fram kinderna på ett bra sätt. Att hon sedan är grym på att le lite smålömskt gör det inte sämre.

Enkelheten: Ja som ni ser på bakombilderna är det endast en blixt med beauty dish riktad cirka 45 grader nedåt. Jag har lagt hot spoten högt upp för att få bra ljus på kinderna samt att den är satt ganska nära för att få en (hyfsat) snabb fall off så att kroppen blev mörkare än ansiktet för att man ska fokusera på just ansiktet. Kanske borde jag dock i bildbehandlingen mörkat ned huvan lite mer av samma anledning.

Det här porträttet tog jag trött som ett jag vet inte vad på en minst lika trött modell tror jag. Hon heter Coco, hade spelat in sin musikvideo hela dagen och denna inspelning skedde i en av våra (jag och några kollegor har två studios i en lokal) studios. När inspelningen var klar så passade jag på att ta en bild på Coco då han trots allt var sminkad och klar.

Så här i efterhand så kanske det hela var en dum idé då tröttheten tog det bästa av mig och efter lite krångel blev det att köra på ett säkert kort. Huvudljuset är en beautydish rakt framifrån lite ovanifrån för att få skuggor under näsa, underläpp samt kindben. Efter det så är det en aningen fr hård rimlight från höger sida som lyser upp hela högersidan (från kameran sett), håret samt en bit av vänstra sidan. Sedan har jag även slagit en blixt i en striplight på bakgrunden då den hade  varit helt svart annars, nu blir det en liten spot runt henne istället.

Jag tog flertalet foton i olika poser men till slut valde jag denna närbild då jag gillade hennes ögon för mycket för att välja ett större utsnitt. Fotot har ingen komplicerad retusch så jag har skippat att göra någon video till det. Sitter istället för tillfället och förbereder ett helt gäng nya Photoshop-videos med snabba tips som senare kommer att slängas upp på min Facebook-sida.

Vill ni se hennes video så hittar ni den här. Videon är regisserad av Nikeisha Andersson, en ung väldigt begåvad filmare som ni kommer att få se ett porträtt på om några dagar.

Ringblixt är något som har varit väldigt populärt i modevärlden och på senare fått lite av en revival då man börjat filma mycket med en ring light. I ett svagt ögonblick så köpte jag en liten ringblixt till mina Elinchrome Quadra-blixtar. Dessa bilder är de första testbilderna direkt efter köpet och som vanligt när det kommer till ny utrustning så blev det att testa tillsammans med min studiokollega Tobias Björkgren. Först tog jag en bild på honom och sedan fick han ta en på mig men det är jag som har redigerat båda bilderna.

Jag valde dessa bilder inte bara för att jag ser helt galen ut på min utan att det finns en skillnad på dem som jag hade tänkt ta upp. Ringblixten är ganska liten vilket gör att man måste gå ganska nära för att få den där riktiga ringblixt-effekten. Detta går att avhjälpa med en reflektor men en sådan har jag tyvärr icke, den får bli ett senare inköp.

Om ni tittar noga på de två porträtten så ser ni en skillnad och det är att Tobias är fotograferad lite ovanifrån medan jag är fotograferad mer rakt på. Detta gör att man får större mer skillnad i ljuset, på Tobias porträtt så ser man highlights i panna, näsa och kinder men också att det blir mörkare längre ned samt att det skapas lite mer skuggor vid ögon och under kindbenen. Ljuset på mig som kommer lite mer rakt framifrån gör ansiktet plattare och mer jämnt belyst.

Ringblixt är kul och trots att det alltid ger ett liknande ljus så kan man med små knep som det ovan styra det en aning. Här är dessutom bilderna tagna med ett Nikon 45mm f/2.8 PC-E tilt-shift för att leka lite till. Kan tillägga att ringblixt plus manuell fokus och tilt inte var speciellt lätt, att komma åt fokusringen var smått fördjävligt till och med.

Sen ska jag väl även vara ärligt och säga att sliskmustaschen är photoshoppad.

Som vissa kanske har märkt så är jag ett stort fan av lite äldre porträtt och då menar jag ända från 1800-talet och framåt. Innan jag tog detta porträtt så hade jag suttit i någon vecka och beundrat fotografen Jean Loup Sieff och hans fantastiska  svartvita porträtt. Efter det så kom det ganska naturligt att ta ett porträtt med honom som inspiration.

Så när jag träffade sportfotografen Johanna Lundberg i studion så passade jag på att ta ett Jean Loup Sieff-porträtt. Ljussättningen är supersimpel men en klar favorit hos mig, en beauty dish med grid. Det ger ett koncentrerat ljus som är hyfsat hårt men ändå med liten mjuk kant då Beauty dishen är större en en vanlig reflektor. En av de stora fördelarna är även att en beauty dish inte har någon hotspot som en vanlig reflektor har.

Jag har tyvärr inga bakombilder men hoppas ni kan se ljuset ändå. Vad gäller Photoshop så är nästan ingenting gjort för att behålla den råa känslan.